Narren, Jokern, Gycklaren eller Clownen,

Han har många namn och vi återfinner honom ända tillbaka till de Nordamerikanska
urinnevånarnas sagor och legender.
Han återfinns i våra medeltida berättelser som den som kunde säga sanningen till både
kejsare och kungar. Bara narren vandrar trygg på vägar där inga änglar törs träda.

Narren symboliseras av nollan, som kan skrivas oändligt liten, bara som en liten prick
eller så stor att den omsluter hela världsalltet. Narren är både allt eller inget, både
centrum och periferi. Han är både bärare av den gudomliga tilliten, tillsammans med
det lilla barnets oskyldiga betraktande av världen. Han (det kan lika gärna vara en hon)
är medvetenhetens låga!

Humor är en nödvändig del av allt heligt. Människor handlar ofta utifrån sin svaghet
så därför behövs narren eller clownen för att visa oss hur vi agerar och varför.
I de Nordamerikanska urinnevånarnas värld var clownen helig, rolig, kraftfull, galen,
skamlig och visionär! Allt detta och mer därtill! Hans kraft sades komma från den
andliga världen. Vissa stammar hade även speciella klaner som uppvisade och förde
den gudomliga humorn vidare i deras samhällen och genom tiden.

Narren blev narr genom att använda den världsliga kunskapen, leva egots liv och gå
vilse i världen. Först då kunde han släppa taget. Han var kungen som byggde tornet
i Babylon, som föll till marken utan att ha nått sitt mål. När han senare återföddes, hade
hans kungakrona  blivit utbytt mot en narrmössa och han var både kung och tiggare
samtidigt i sitt nya rike.