2014/04/30
In
Segling
By
Piraten
NAVIGARE NECESSE EST…
Reflektioner om segling, havet och livet under en tidig vårsegling tvärs över Östersjön från Tyskland till Sverige…
Rutten: Laboe, Rödeby, Rönne, Grönhögen, Kalmar, Idö, Oxelösund, Trosa, Järna
Tidig vår, slutet av April, vi lastar ombord vår packning på S/Y Cohiba som ligger i hamnen i Laboe utanför Kiel. Uppgiften, att föra skeppet hem till Sverige och hamnen i Järna. Besättning: Christian, Peter, Teddy och Gunnar, mellan oss och målet, det stora havet, vidsträckt och omfamnande, nyckfullt, utmanande och ibland ytterst farligt. Havet, ett av de mest pedagogiska instrument för mänsklig utveckling som finns. Att segla är att leva helt och fullt närvarande i nuet, i en mångdimensionell värld. Inte bara bekvämt som på land med bilen där det bara är att kliva ur och ringa efter en taxi om något problem skulle uppstå. På havet är vi utlämnade åt oss själva och vårt skepp. Beslut och handling måste följa direkt på varandra liksom konsekvens. Det räcker inte att bara kunna läsa kartan som på land. Det osynliga under vattenytan har också sin egen karta som vi måste känna till. Vind, vågor, dimma, kommande oväder, båtens förmåga, våra egna kunskaper, styrkor, rädslor och brister, allt måste vägas in i varje ögonblick.
Att segla är att kunna använda motkrafter för att ta sig till sitt mål, med respekt och besinning inför det som är större än oss själva.
Arcona’s fyrljus blinkar i skymningen och vinden ökar på. Under dagen passerade vi en mycket stor vindkraftpark på havet utanför Rödeby i Danmark. En liten delfin slog följe med vår båt i flera kilometer. Vi är inne i en ytterst hårt trafikerad del av Östersjön, Peter och Teddy sover, Christian och jag navigerar och seglar. Båten slår hårt i sjön och vår väg korsas oupphörligt av mängder av fartyg från alla håll. Bara lanternljusen syns. Uppmärksamheten är på topp för att inte bli påseglad. Vi seglar över jättelika skeppskyrkogårdar i natten, en kuslig påminnelse om kriget. I gryningen siktar vi Bornholm och Rönne, där vi tar en välförtjänt heldagsvila.
Nästa dag lämnar vi Bornholm med sikte på Visby. Peter och jag står till rors den kommande natten. Vinden är god och vi gör bra fart. Vi inser att vi inte kommer att kunna nå Visby med den vindriktning som råder, så efter ett skeppsråd beslutar vi att sätta kurs mot Ölands södra udde. Natten är lång, det är kallt och människor kommer nära varandra.
Vi pratar om ”Världshumorn” ett ännu tämligen outforskat fält inom antroposofin. Varför är det så? Vi anar att det finns åtskilligt med kraft till mänskligt helande inom detta område. Vi människor handlar ofta utifrån vår svaghet, så därför behövs Narren eller Clownen för att visa oss hur vi agerar och varför. I de Nordamerikanska urinnevånarnas värld var Clownen helig, rolig, kraftfull, galen, skamlig och visionär.
Narren blir narr genom att använda den världsliga kunskapen, leva egots liv och gå vilse i världen. Först då kan han släppa taget…
Jag påminns om en historia berättad av en Nordamerikansk medicinkvinna:
”Om du vill hela dina svåraste trauman, följ då dessa tre steg: ett, berätta precis hur du själv upplevde händelsen och vad du kände…., två, låt en upplyst mästare berätta hur han eller hon skulle se på på händelsen…, tre, berätta hela händelsen som en rolig historia som får människor att skratta… Om du lyckas genomföra dessa tre steg så har smärtan och traumat ingen makt över dig längre. Det är upplöst!”
Gryningen kommer sakta och vi siktar ledljusen till Grönhögens lilla skyddade hamn på insidan av Ölands sydspets. Valborgsmässoafton i Kalmar. Dagen därpå seglar vi in under Ölandsbron med kurs på Blåjungfrun. Vi läser att denna märkliga ö, räddades av Torsten Kruger från att bli ett stenbrott i början på 1900-talet.
Därefter kurs mot Idö utanför Västervik, alldeles i närheten av den välkända Spårö- båk. Vi får låna dusch med varmt vatten, trots att det är tidigt på säsongen. Underbart!
Fortsätter vidare inomskärs för motor då vindriktningen nu är nästan rakt emot oss.
Oxelösund, Trosa, Järna..
Hemma!
